Solvalla bjöd som vanligt på en makalös show som tillsammans med travpubliken skapade magi, en gemenskap som knappast har någon överman i travvärlden? Jag återkommer till själva arrangemanget senare, men först måste jag ju skriva några rader om det som vi alla var där för - sporten!
 |
| Commander Crowe! Foto: Tommy Holl/ATG |
Commander Crowe är odiskutabelt en värdig champion! Med tanke på allt han vunnit tidigare, så borde man ju tycka att "the båttom is nådd", men det känns ändå som bara början för den karismatiske fuxen när det gäller högsta eliten. Trots att Commander Crowe hemfört Olympiatravet, Oslo Grand Prix och Elitloppet på bara två månader så har han mycket kvar att hämta. Kusken
Christophe Martens går från klarhet till klarhet och körde svenskare än svenskarna själva när han styrde både försök och final som han behagade, fast på olika vis. Jag är dock gruvligt besviken på
Brian Sears. Arch Madness pilot. Sears kunde ha skrivit ytterligare ett kapitel i sina memoarer "Life of Brian", men Sears tappade bort alla chanser till detta när han både förvånande och oförklarligt släppte spets 900 kvar trots ett beskedligt öppningstempo. Jag säger inte att
Arch Madness tagit skalpen av Commander Crowe, men det hade åtminstone blivit en match av det hela!
Arch Madness fick i alla fall visa hur bra han är, om nu någon tvivlat på det. jag har det som bekant inte.
Sanity fick en alldeles för tuff debut mot de allra största, en debut som man inte önskar någon. Jag och många med mig trodde nog att Lutfi Kolgjini skulle släppa spets bakom Sebastian K., men Ludde hade bestämt sig för att ta chansen och köra i spets. Hursomhelst så kanske ryggen på Sanity hade blivit fel ändå, han var inte som bäst, Malin Löfgrens kille. Hoppas att Sanity inte hänger allt för mycket med huvudet, utan kan fortsätta sitt segertåg i Norrland senare i sommar.
Jag har tidigare inte varit överdrivet imponerad av
Yarrah Boko, men är beredd att ge mig en aning på den punkten. Yarrah gjorde två riktigt bra lopp, och visst kämpade han tappert.
Besvikelserna då? Windsong Geant, såklart. Jag hade sett hästen gå oerhört fort från start, denna egenskap var nu bara som bortblåst.
Caballion matchas huvudlöst av bröderna Larsson, efter gårdagens misslyckande så är man tillbaka på ruta ett. Kvallopp väntar Caballion! Tore Fyrand hade missuppfattat det där med "inbjudningslopp". Han blev inbjuden till Eriksund, och Fyrand, som är en artig gammal man, besvarade denna inbjudan med en inbjudan till Elitloppet. Dileva Käll var således malplacerad i sällskapet. Elitloppet 2012 blir ingen klassiker, utom för vinnarens alla intressenter, som spred äkta glädje omkring sig.
Äkta glädje kände även Åke Lindblom som med Winning Love körde så perfekt, så väl avvägt och så planenligt över hela den långa distansen i Harper Hanovers Lopp. Lindblom visste att prischeckarna skrivs ut på mållinjen, och inte tidigare, och på mållinjen så var ekipaget helt ensamma. 500.000:- in på kontot, och stallet har snart kört in lika mycket i år som under hela förra året! Titeln som "Månadens Tränare" på Örebrotravet är given för Åke Lindblom, för fjärde månaden i rad, och "Månadens Häst" tar stallet för tredje månaden i rad tack vare Winning Loves storseger. Ägaren
Björn Wedenberg blev förresten utsedd till "Månadens Hästägare" av Svensk Travsport,
läs mer här. Hoppas nu att Örebrotravet ser till att uppmärksamma Åke Lindbloms framgångar och firar honom och Winning Loves seger i Harpers ordentligt. Det var länge sedan vi hade något så märkvärdigt att marknadsföra på Örebrotravet.
Jag gillar Credit Winner-sonen Panne de Moteur skarpt, och inte gör jag det mindre nu efter att han tillsammans med Örjan Kihlström vunnit Fyraåringseliten på världstiden 1.10.9/1609a. Sättet som han distinkt och nästan odriven avgjorde på var kuslig, och jag viker inte en tum från min tidigare åsikt att Panne de Moteur vinner Sprintermästaren 2012!
På ett liknande sätt avgjorde Stefan Melanders
Nato Dream, och återigen fick jag gåshud. Tiden 1.11.7/1609a av en treåring. Åkandes!
Formula One var också oerhört bra, och rörde sig åter som det spänstiga kattdjur han ser ut att vara. Stig Henry Johansson gör rätt i som spänner bågen mot nästa års Elitlopp.
Tävlingarna var magnifika ur sportslig synvinkel, och ytterligare en dimension fick vi uppleva när
Jim Frick äntrade banan! Ett öronbedövande jubel mötte en av travsportens verkliga ambassadörer, och många ur publiken fick börja att leta efter något att torka tårarna med. För det var känslosamt värre när Frick leddes upp på scenen och fick en stund med intervjuaren. Hela den grejen med Järvsöfaks, Stig H och Jim Frick var så perfekt genomfört, med en värdighet som annars är lätt att tappa bort mitt i all uppståndelse.
Kärlek och respekt är två ord som passar in på känslan som slår mig.
I Boko Stables Speed Race över extremkorta 140 meter visade örebrotränarna att vi inte bara har den starkaste hästen, vi har även den snabbaste!
Victory Hill och Jorma Kontio är ett samspelt par, och Jorma visste exakt var han hade sin Victory Hill. De vann lätt och odrivet, och segern var klar 100 meter före mål, trots den korta distansen.
Tränar gör Anders Göstasson, och segern belönades med 65.000:-, som dock inte belastar hästens startprissumma.
Här nedan hittar du länkar till några av helgens alla travlopp. För visst vill man se dem om och om igen?
Elitloppet Final. (Commander Crowe)
Elitloppet Försök 1 (Yarrah Boko)
Elitloppet Försök 2 (Commander Crowe)
Fyraåringseliten (Panne de Moteur)
Treåringseliten, Håkan Wallner Memorial (Nato Dream)
Harper Hanovers Lopp (Winning Love)