Elitloppet för med sig många minnen. Jag har sett samtliga på plats sedan 1985, med undantag för From Above 2004. Duellen mellan Copiad och Pine Chip är det bästa Elitloppet jag har sett. Men den bästa Elitlopssvinnaren heter
Mack Lobell!
Sport är känslor, och travsport är än mer känslor. Och ingen häst har någonsin gjort ett sådant outplånligt känslomässigt intryck på mig som
Mack Lobell. Jag kan tveklöst påstå att jag inte skrivit denna blogg utan honom, för utan den skjuts rakt in i en helt annan galax, som mina första möten med Mack Lobell gav mig så hade jag nog valt en annan väg i livet.
Jag hade som många andra läst och hört om denna fantastiska travare som vunnit det mesta i Nordamerika, men som så många andra skulle tas till avel efter treåringssäsongen. Vi skriver då slutet av 1987, det år som jag anlände till USA för att arbeta som hästskötare. Redan tidigt 1988 började det att ryktas (vitsigt?) på träningscamperna att Mack Lobells fertilitet inte var den bästa och att han eventuellt skulle förberedas för en comeback, och att det kunde bli en satsning mot Elitloppet. Efter att ha gjort tre förberedande starter på mindre banor så skeppades Macken till nationalarenan,
The Meadowlands Racetrack. New York City var fullsmetat (nåja) med affischer som berättade om "Mack Attack" på The Meadowlands, och den nionde maj satt jag och några av mina kollegor bland publiken på grandstand.
 |
| John Campbell Bild:oddsonracing.com |
Det ihärdiga sorl som oftast uppstår på publikplatserna upphörde när travbanans belysning släcktes ned, och spotlights riktades mot kvällens superstar:
Mack Lobell! Stående ovationer innan ett "vanligt" snabblopp hör sannerligen inte till vanligheterna, men vad var särskilt vanligt med Mack Lobell? Ingenting! Loppet släpptes iväg, och efter en safety start förde
John Campbell den Chuck Sylvester-tränade svartingen till front, och lät honom sköta sig själv. Jag har aldrig, varken förr eller senare, sett en häst med ett sådant rörelsschema, sådan frenesi, sådan karisma som Mack Lobell. Helt makalöst effektivt såg han ut att jogga runt ovalen, och skötte sig själv på 1.11.6/1609a.
A Walk in the Park som amerikanarna brukar kalla det.
Efter det var jag helt såld, jag ringde hem till farsan och sade: - Glöm allt du tidigare sett, detta är en helt ny ras, en helt annan sport!
Som ni kanske känner till så flögs han över till Europa och förförde en hel kontinent med sitt egensinniga uppträdande dagarna innan Elitloppet. Men med sin tävlingsinstinkt så gav han solvallapubliken en show som den aldrig kommer att glömma när det väl gällde. Ett av de bästa Elitloppen någonsin, med i mina ögon, den absolut bästa elitloppsvinnaren. Resten är som bekant travhistoria. Han vrålpullade ifrån stjärnor som Sugarcane Hanover och Napoletano, och Europa hade fått en ny frälsare i Mystic Park-sonen.
 |
| Bild:travmuseet.com |
Som jag tidigare skrev så är travsport mycket känslor, än mer när det kommer till hästar av Mack Lobells kaliber. Men jag brukar ändå ta till lite hårda fakta när framför allt yngre hästmänniskor försöker att lansera andra, förvisso fantastiska hästar, som exempelvis Varenne, Viking Kronos och Maharajah som världens bästa häst genom tiderna.
Man kan möjligen hävda att Varenne är världens bästa häst genom tiderna
som äldre. För mig är det inte riktigt lika meriterande som vad en häst gjort som unghäst. Och då går det inte att komma ifrån
Hambletonianvinnaren Mack Lobell. Han var outstanding i en kull bestående av bland andra Napoletano, Waikiki Beach (Varennes far), Spotlite
Lobell, Ditka Hanover, Sir Taurus, Skywatch Lobell och Go Get Lost. Samtliga dessa tillräckligt bra för att var och en vinna en elitloppsfinal, vilket även Napoletano gjorde.
Så när även hjärnan och hjärtat är i symbios för en gångs skull, så är svaret givet. Mack Lobell. Jag har sett honom på banan, och jag har "gosat" med honom på Gaitway Farm, och jag hoppas att jag får möjlighet att se honom igen. Drömmen om att äga en avkomma till Macken gick aldrig i uppfyllelse, men minnena lever kvar.
Ovan: Elitloppet 1988. Luta er tillbaka och njut av en sanslös uppvisning!
Ovan: Se kusken John Campbell berätta om sitt elitloppsäventyr med Mack Lobell.
