Vad jag ska göra med mina 70 miljoner

Till helgen körs det dubbeltrav på Färjestad i Karlstad. Först kör värmlänningarna fina lopp på fredagen, för att på lördagen fyra av Uninonstravet, kryddat med dubbeljackpot! Det innebär att även de lättlurade norrmännen är med och spelar in i "våran" V75-pott. De kommer fullpumpade med omotiverat gott självförtroende och fickan fulla med oljepengar som de på sätt och vis redan vunnit, genom att slumpmässigt råkat födas i ett land som blivit rikt tack vare naturtillgångar. De kommer att slösa streck på hästar som hankar sig fram som fyra en tisdagkväll på Drammen, på hästar som aldrig ens sett en mållinje på bild. Deras pengar är snart mina pengar...

Med 70 miljoner svenska kronor på kontot så tillhör inte jag den delen av folket som skulle "leva som vanligt". Vad är vitsen med det om man nu inte heter Rune Andersson, Margareta Wallenius-Kleberg eller Wayne Rooney? Jag gillar mitt nuvarande arbete, och min arbetsgivare finns i topp-tio bland "Sveriges Bästa Arbetsgivare", enligt en färsk undersökning. Men sorry chefen, det blir bye-bye, adios, sayonara och hasta la vista för min del...

"Man ska akta sig för att sluta arbeta" lär Hans Adielsson sagt en gång? Det har han säkert rätt i på sätt och vis. (Jag kan ju inte veta, jag jobbar ju fortfarande) Men att man måste ha en sysselsättning, det är jag fullt på det klara med. Undertecknad motionerar ett par timmar dagligen, och hjärnan måste sysselsättas samtidigt. Då brukar jag gå och fundera på vad jag ska göra med pengarna när jag blir rik. Inte om jag blir rik...

Jag säger upp mig, lagom till låt oss säga till december månad. Innan dess hinner jag att leta rätt på en riktigt fin lägenhet i centrala Örebro. Det finns en fyra till salu på Eyragatan, 50 meter från Behrn Arena, för rena vrakpriset fem millar! Min lilla blå Peugeot ska givetvis bytas ut mot något nyare och större, ska vi säga en Audi? Sedan kompletterar jag med en Mercedes Cab att ha och glida runt i på sommartrav nästa år. Sedan kommer vi till det viktigaste. Hästarna! Nu ska fyra travtränare kontaktas, de är redan utvalda och klara. Om de vill ha mig som kund vet jag dock ännu inte...
Kriterieauktionen måste besökas, ett gäng 1,5-åringar måste vi slå till på. Amerikanskt ska det vara, högst 25 procent fransk inblandning går jag med på. "Det finns för många nitlotter i den franska tombolan", som Timo Nurmos en gång sade. Ett par starthästar finns det också plats för i Stall Wiretowire. Läge att kika lite i startlistorna efter fina hästar som stannat upp i utvecklingen, men som kanske kan ytterligare nya steg i ny regi? Med fyra tränare knutna till stallet så har jag dagligen olika utflyktsmål att besöka och följa träningen av kelgrisarna.

Stall Jonas Czernysons bas på The Red Mile. Foto:wiretowire.se

Givetvis så gör en satsning mot den amerikanska unghästcirkusen, Grand Circuit. Det vore perfekt att ha hästarna hos en svensk tränare som övervintrar i Florida. För då kan jag åka ner till värmen ett par månader. Börja varje dag med en lång promenad efter havet för att sedan ta min hyrbil och dra iväg och klappa mina Donato Hanover-avkommor. Kanske skritta ett par varv i soluppgången, och pyssla om dem lite efteråt. Sådant som man inte riktigt hade tid med när jag jobbade som hästskötare. Käka lite lunch på ett deli, för att sedan ta en siesta i solskenet. På kvällen glider man iväg och går på hockey eller bara tar det lugnt med lite andra hästmänniskor och beundrar solnedgången...

Sverige kommer antagligen alltid att vara min bas. Där finns de flesta av de som verkligen betyder något för mig. Mina hörnstenar i livet. Med Örebro som utgångspunkt skulle jag åka runt på många av de stora tävlingsdagarna: Elitloppet, Derbyt, Kriteriet och så vidare. V75 är givet (nästan) varje gång det avgörs inom 30 mils radie. Ta täta resor till de stora internationella loppen. Möta våren i Cagnes-Sur-Mer, dricka pilsner på Copenhagen Cup, dra till staterna och se Hambletonian och insupa atmosfären kring "The Big Ones". Kentucky Futurity-meetinget är ett måste, det är bland det roligaste och intressantaste jag upplevt. Jag skulle bjuda med gästbloggaren "Andra Ut" till Delaware för att se Little Brown Jug. Det är h*n värd.

För att inte tala om alla andra roliga sportresor. Resa med goda vänner på hockey i New York, fotboll i Barcelona, galoppens Kentucky Derby. VM-finaler och Champions League-finaler i fotboll. Det finns så mycket att se och göra!

Jag respekterar de som är ointresserade av spel. Men jag förstår dem inte. För om man inte har åtminstone en liten, liten rad på exempelvis V75, så kan man ju inte drömma om att en gång få byta livsstil? Då vet man ju liksom hur livet kommer att se ut, dag ut och dag in framöver. Okej, chansen att jag ska få leva det liv jag beskriver ovan är ofantligt liten. Men så länge jag lämnar in mina 300-400 rader på V75 så finns i alla fall hoppet om att få spendera vintrarna på Sunshine Meadows. Som hästägare...

Vad skulle du göra om du vann 70 miljoner kronor? Kommentera!