En fantastisk berättelse.
En stor familj.
En skön söndag.
Ni vet hur det är. Man kan inte hindra vem man blir kär i.
Trots att Gävleborg är världens bästa kallblodslän (vilket jag är så oerhört stolt över) så sa det som för kungen klick, det flög fjärilar i magen - jag blev helt enkelt blixtförälskad i Månprinsen A.M. första gången jag såg honom på nära håll här på Hagmyren.
Sen är jag också en obotlig romantiker - och storyn om Månprinsen A.M. är fantastisk på så många sätt att "Borta med Vinden" och "Romeo och Julia" skulle te sig som ganska banala.
Glädje, sorg, hopp, förtvivlan, tro, kärlek. Det här har allt.
AnnaMaria Öberg är i dag en framgångsrik silversmed härifrån Hälsingland, även om hon halva året bor i Mexiko. När hon var liten sa hon till mamma Eva och pappa Ulf i Järvsö att "när jag blir stor, då ska jag ha häst hos Gunnar Melander, för han är bäst på Dannero och där kommer mamma i från".
På ett ungefär.
Hos Anders Bodin hittade hon den hästen.
Anders är fortfarande med som ägare på en del, mamma Eva och pappa Ulf är det också och stoltare ägare till en häst vet jag aldrig om jag har träffat. De lever genom honom. Precis som vi alla gör med våra hästar.
Och jag förstår den stoltheten likaväl som jag förstår det svåra i det tränaren Gunnar Melander upplever.
Gunnar Melander upplever sin livs jobbigaste stund privat. Hans livskamrat och hustru Mona är mycket svårt sjuk och det har varit otroligt konstigt att se Gunnar komma ensam till tävlingarna på slutet.
Samtidigt går deras hästar som aldrig förr och alla som någonsin haft hästar vet att under just de där minuterna, under alla kommande minuter när man funderar på varför det gick så bra så är det som det bästa balsam för själ, hjärta och sinne.
Förra söndagen vann Nordblomma Sto-SM här på Hagmyren, men en ännu större seger, den största vann Månprinsen A.M. i Svenskt Kallblodsderby i Östersund i söndags.
Jag vet inte, men jag tror inte att det finns någon travtränare som är så uppskattad av sina kollegor och publik som Gunnar Melander är. För sitt kunnande, för sin godhet, för sitt respektfulla sätt mot sina medmänniskor.
Jag tror heller inte att jag sett någon så vacker häst som Månprinsen A.M. tidigare.
Derbysegern var stor för Eva och Ulf i Järvsö, för Anders i Nyland, för AnnaMaria i hela världen och när hon satt där och täljde silver och tänkte på sina barndomsdrömmar så fann hon guld.
Och den var fantastiskt stor för Gunnar Melander.
Själv applåderade jag och flera andra derbysegern på stallfiket på Åmål.
Och jag vet att en hel travnation gjorde samma sak. Kolla Facebook, Twitter, krönikor och alla de moderna sätt vi uttrycker oss på i dag.
Det var en stor och känslosam stund för kallblodssporten, för travsporten, för godheten.
Oavsett om vi är gävleborgare, ångermanlänningar eller något annat. Ibland, men för sällan, är vi den stora familj vi borde vara oftare. I små som stora stunder. I travlivet och livet självt.
I travlivet så kollar vi alldeles för ofta på vad som är bäst för oss på den och den banan istället för att kolla på vad vi kan göra tillsammans. Vi är inte konkurrenter - vi är tillsammans. När vi förstår och utnyttjar det kan vi göra underverk för världens bästa sport.
Jan-Olov Persson kvalade in Smällfaksen till Kallblodskriteriet på ett imponerande sätt som tvåa efter att ha gått utvändigt om Alf Jonssons Lome Felix.
Smällfaksen kan vinna Kriteriet. Var så säkra.
Söndagstrav i dag och det för minnet tillbaka till min barndom. Skellefteå tävlade nästa uteslutande på söndagar och jag vet att det också var så här på Hagmyren.
Vad sägs om en skön söndag här med oss? Jag lovar att vi sänker ljudnivån en aning jämfört med V75-helgen...
Vi syns på banan.
Johan Lindberg
Ledaren är hämtad från Hagmyrens program till 14 augusti.
Publicerad med tillstånd av Trav Gävleborg/Johan Lindberg
