söndagen den 17:e juli 2011

Kritisera inte kusken!

Travsporten blir liksom nästan all annan näringsverksamhet allt mer specialiserad. Kombinationen topptränare/toppkusk likt Stig H Johansson, Jim Frick och Sören Nordin blir allt mer sällsynt. Visst finns det även idag, jag tänker då främst på Åke Svanstedt och Per Lennartsson. I Lutfi Kolgjini har vi ju även en toppuppfödare, så den gode Kolgjini är näst intill unik i dessa dagar. Somliga ondgör sig över den här utvecklingen. Det gör inte jag.

Specialiseringen innebär möjlighet för fler att försöka livnära sig på den häftigaste av sporter, sulkysporten. Topptränare som Timo Nurmos, Stefan Hultman och Svante Båth hade inte blivit långlivade om de kört själva. Uppskattade körsvenner som Jörgen Sjunnesson, Daniel Olsson och Jorma Kontio hade fått svårt att överleva som tränare. Specialiseringen ger hästfolk möjlighet att göra det just de är bäst på, och lämna det som de inte är fullt så bra på åt andra. För att inte tala om montéspecialisterna. Eller kallblodskungen J-O Persson som inte har så många varmblodssegrar i dessa dagar.

Visst är det fortfarande ett slags "hedersomnämnande" om man tar sig ända fram till vinnarcirkeln som tränare och körsven, särskilt i stora sammanhang. Så jag förstår att flitigt anlitade kuskar som vinner större lopp med egentränat material ofta säger att det är roligt "att jag tränar den här själv". Valfriheten att göra som man själv vill skapar mångfald och utökade försörjningsmöjligheter. Det är väl bra?

Per Lennartsson är bra på mycket. Foto: Göran Abrahamson
På tal om körsvenner och tränare...
Andra idrottsmän/kvinnor och yrkesverksamma som gör ett dåligt eller tveksamt jobb får stå ut med kritik. Fotbollsspelare betygssätts, och är man som jag inbiten fantast av Örebro SK så läser man en och annan nedsabling av spelarna i dagar som dessa med en ständigt nedåtgående trend.

Men travtränare och travkuskar får eller ska man inte kritisera!
Då blir det liv i luckan om de får stå till svars i en tv-intervju eller på en rak fråga från en journalist. Om enskilda travsportsutövare kritiseras i media över en dålig insats så blir det ofta negativ, och osaklig feedback, från upprörda läsare/tittare. Varför? Det är klart att de har och ska få ha sina dåliga dagar de också, men varför är det så väldigt tyst om detta? Och näst intill tabu-belagt? Har man valt ett jobb som kan ses av åskådare via tv/dator/live så får man väl vara beredd på att ta konsekvenserna?

En annan sak som är lite märklig är synen på körsvenner som att de alltid håller en viss standard. Är man kung på Visby så är man ju kung på Solvalla också? Leder man championatstriden på Linde så är man naturligtvis en ledande toppkusk även på Vincennes? Så är det naturligtvis inte. Anders Svensson är förmodligen Allsvenskans bästa spelare, men skulle han vara det i Champions League? Skulle inte tro det. Man måste alltså hålla isär begreppen, och inse att håller man bra nationellt så är det ingen garanti för att man gör det internationellt. Uppgraderas motståndet så måste körsvennen uppgraderas också, om det inte nu redan är en toppkusk som är ordinarie körsven.

Nu regnar det som sjutton i mina hemtrakter, och det passar då ypperligt att frossa i topplopp från Sverige, Finland, Norge, USA och Kanada. Du hittar massor av godbitar i högerkant under "Aktuella storlopp på video."