När du får oväntat besök

Bloggförfattaren företog sig i höstas en pilgrimsresa till Kentucky. Äntligen så skulle jag få se travbanan jag alltid drömt om, The Red Mile, och äntligen skulle jag få se de berömda stuterierna och de oändliga markerna i Kentucky. Resan var en fantastisk upplevelse, mer om detta i kommande inlägg. Dagarna innan det vankades hemresa slogs jag och resesällskapet av snilleblixten att det vore roligt att ta med sig lite av det röda underlag som givit The Red Mile sitt namn.

Vi begav oss tidigt morgonen därpå till banan för att skrapa upp lite av ytan, i tron att ingen skulle se oss. Där hade vi fel. Klockan sex på morgonen var där dussintalet ekipage ute och morgonjoggade, så att få skrapa lite på ytan ifred vara bara att glömma. De tittade storögt på de galna svenskarna...

Väl hemma i Sverige så läste jag som vanligt med stor behållning en av den välkända krönikören Dean Hoffmans Free Legged-krönikor. Jag stelnar till när jag läser att någon ett par dagar innan jag och kamraten skrapade grus på The Red Mile hade tömt en urna och strött ut askan över The Red Miles upplopp!Vi kan således ha fått med oss fragment av en död människa hem, som nu vilar i ett whiskeyglas i min bokhylla...

Jag var tvungen att mejla Hoffman och berätta detta, och hans svar kom ganska omgående:
-Lars, se det så här. Den avlidna personen kan ha drömt om att se Sverige hela sitt liv, och nu har du uppfyllt hennes önskan...