Skenturer, höjdhopp och open stretch

Vi skriver den åttonde augusti 1992. Platsen är Yonkers Raceway, en 800-metersbana strax norr om Manhattan, New York. Loppet tituleras Yonkers International, det som i vardagligt tal lite slarvigt kallas för VM-loppet. Jag var där.
Årets vinnare av Elitloppet, Billyjojimbob och Murray Brethour tar programenligt hand om ledningen i detta lopp över 2011 meter. När det återstår ett och ett halvt varv, cirka 1200 meter, av loppet så faller plötsligt Billyjojimbob pladask till marken. Fyra av de bakomvarande hästarna faller också, varav tre skenar lösa runt banan och den fjärde ligger liksom Billyjojimbob kvar på marken. Vad händer nu? De blåser väl av loppet, tänkte jag och säkert många med mig? Det gjorde de inte...



Billyjojimbob (Bild:canadianhorseracinghalloffame.com)

 Tre ekipage travade vidare som om ingenting hade hänt, och när de närmar sig de två skadade hästarna så beger sig det lilla fältet ut i sjätte, sjundespår och rundar de två och människorna som skyndat till deras undsättning. En bisarr syn. In på upploppet så sitter så fransmannen Uruslo de Crouay (Joel Hallais) i ledningen, med Night Court Dan (Arthur McIlmurray) utvändigt och Atas Fighter L (Torbjörn Jansson) i rygg. Hallais ser ut att ha allt under kontroll, men vad Hallais inte känner till, alternativt glömt bort, är att Yonkers använder sig av open stretch! Så när Hallais sitter och flinar upp sig för målkameran så slinker Atas Fighter L förbi en snopen fransos på insidan och vinner med knapp marginal!
Stor förvirring uppstår. Ska loppet köras om? Är det giltigförklarat? Det är det.

Atas Fighter L ägdes av Stall Travhästen, som man kan kalla dåtidens svar på Stall Travkompaniet. Många små andelsägare alltså, i New York representerade av den något nervige Hans Danielsson. Danielsson var vida känd för att kunna hoppa över travbanestaket med en spänst som skulle få Stefan Holm att dra i nödbromsen där han sitter i sin dressin. Som han tog över showen!

Detta skulle visa sig bli Billyjojimbobs sista start, han startade aldrig igen.
Och ett lopp jag aldrig glömmer, men helst inte vill uppleva igen.