måndagen den 3:e januari 2011

ÖrebroTravet - min hemmabana

ÖrebroTravet är saxbana i afton. Detta är verkligen mammas gata för mig. När folk hävdar att de är födda in i travsporten så kan jag nog slå dem på fingrarna och säga att jag är född på den! ÖrebroTravet är verkligen ett bitterljuvt samtalsämne för min del.

Man är inte sena, med all rätt, att påpeka banans centrala läge i Skandinavien. Men dess centrala läge är även något som dränerar de lokala travtränarna på hästar och på förtjänstmöjligheter. När man hävdar att det är "så nära" till ÖrebroTravet så säger man ju samtidigt att ÖrebroTravet "inte är så långt bort." Med andra ord, det går fort att ta sig dit.

När man ser nomineringarna till ÖrebroTravets gala för år 2010, så blir man väl inte imponerad. Snarare beklämd. Men med tanke på banans "utsatta" läge så kan åtminstone några av tränarna få klart godkänt. Ur körsvenssynvinkel så har man ju definitivt ett triumfkort i Calle Lindblom, landets kanske mest underskattade kusk?



Stallbacksmiljön där hästägarna vistas på tävlingsdagarna landet runt är oftast en sorglig historia: Du har häst till start. Du tar på dig fina byxor, en snygg skjorta och kanske en kavaj. Du tar med dig familjen på trav. Även de uppklädda för stunden. Du kommer till stallet och är hänvisad till en skitig, dammig miljö som långt ifrån återspeglar de summor du investerat i ditt hästägande! Trivsamt?
Alternativen? Om inte varje travtränare kan skaffa en miljö där de kan umgås med hästägarna och dera gäster, så kunde kanske travsällskapen hjälpa till med en lounge för hästägare på stallbacken? Eller kanske kan några tränare gå ihop om en gemensam lokal? Nätverkandet är viktigt, och något hästägarna gärna betalar för!