Funktionärerna - travets vardagshjältar

Ni ser dem ibland, men för det mesta är de osynliga. Ändå finns de där, men får oftast bara rubriker när något gått snett, när någon klantat till det. Travfunktionärerna. Alltid sanna hästentusiaster som mot en blygsam penning står där i ur och skur, i regn och blåst, och för all del, ibland även i solsken. Travet skulle stanna om dessa vardagshjältar beslutade sig för att unisont gå hem och lägga sig på sofflocket istället för att fara till travbanan.
Kamratskapen i funktionärskåren är en nog så viktig anledning till att många håller på trots blygsamma ersättningar och elaka förhållanden.

Förutom att de har hästintresset gemensamt, så har de även gemensamt att de allra flesta har vanliga heltidsjobb att sköta. Det allt mer utbredda lunchtävlandet ställer stora krav på välvilliga funktionärer, men framför allt välvilligt inställda arbetsgivare. Hur många kan verkligen lämna arbetsplatsen, bara så där? (Jag kan det inte). ATG/ST verkar ta för givet att man ska ställa upp och olja spelmaskineriet när helst det passar dem?

Till sin "hjälp" har de ett reglemente luddigare än sockervadd, hårdnackat ingrodda traditioner samt oförstående travsportsbevakare. Tex stenåldersföreteelsen voltstart, och möjlighet till dynamiska tolkningar av diskningssituationer gör det till ett svårt jobb. En fördel som travets domare dock har gentemot tex en fotbollsdomare är att man kan titta på repriser innan man offentligör det preliminära resultatet.

Varför skapar inte travsporten funktionärspooler? Om man hade en grupp huvudfunktionärer bestående av måldomaren, bandomaren, huvudstartern och ekipagekontrollanten, som ansvarade för ett geografiskt område med 4-5 banor, så skulle man kunna ställa högre krav på dessa. Dessa ambulerande funktionärer skulle komma utvilade till jobbet, det skulle bli enhetliga bedömningar (åtminstone inom varje område) och de skulle kunna utbildas mer frekvent för att kunna åstadkomma allt mer likartade bedömningar över hela landet? Kompetensnivån skulle höjas markant, och detta skulle i sig betyda större krav på de aktiva. Spel på hästar har för länge sedan sprängt tiomiljardersvallen, men funktionärsbesättningen har inte hängt med.

Avslutningsvis. En kul anekdot från funktionärslivet: Startpersonalen sitter och fikar i sitt lilla krypin, när speakern annonserar att det är en minut till start.
- Nu måste vi skynda oss, hojtar någon.
- Varför det? De kan ju inte börja utan oss...