tisdag 16 september 2014

Ron Pierce - dåre eller geni?

Den 58-årige amerikanske toppkusken Ron Pierce lär vara en mycket annorlunda man. Till exempel så ägnar han sig åt jakt. Inget konstigt med det kanske, men Pierce använder inte gevär utan armborst! Armborstjakt är för övrigt en passion han delar med sin hustru Therese Olsson, tjejen som skötte hambovinnaren Scarlet Knight. Eget flygplan har han också, men det lär han ha råd med, han har så här långt i karriären kört in 210 miljoner Dollar, cirka 1,4 miljarder svenska kronor!

På meritlistan, som är längre än en femårings önskelista till jultomten, finns exempelvis tre triumfer i världens viktigaste travlopp, The Hambletonian, tre i Oaks och tre i Kentucky Futurity. Den Kalifornienbördige Ronald D. Pierce vet med andra ord hur man styr en travhäst först över linjen när det vankas pokaler....

Ron Pierce. Foto: Petri Johansson/Kanal75
På travbanan gör han lite som han tycker också, till exempel har han och John Campbell någon sorts uppgörelse snart sagt varje tävlingsdag. Den stridsyxan tycks vara uppgrävd för alltid? Men det allra mest anmärkningsvärda kommer i youtubeklippet nedan.  Fräckt, korkat, humoristiskt eller rent av respektlöst? Själv kan jag inte sluta att skratta! Notera att det som sker i klippet inte händer i något dussinlopp, utan i skiljeheatet av ett av världens största lopp, Kentucky Futurity Filly 2006. Motståndaren som får se sig förnedrad är Queen Serene och Trond Smedshammer. Pierce tvingades senare att offentligen be om ursäkt för sitt tilltag...

Det galna klippet ser du här, klicka!

lördag 13 september 2014

När kraschar ATG?

Vad är det som händer med vårat kära, pålitliga ATG? I alla år har vi kunnat känna oss trygga med att Gert Lindberg med personal skött om det lok som drar nästan hela travsportens verksamhet. Sakta men säkert har man utvecklats hand i hand med travsporten och båda sidor har ömsesidigt dragit nytta av varandra. Precis som ett samarbete ska vara. Men på senare år har någonting förändrats, och det är med oro som jag utifrån försöker att förstå vad som sker. Riskerar ATG tvångsförvaltning?

ATG känns ungefär som det tåg som i januari 2013 förarlöst skenade genom stockholmsförorterna innan det slutligen kraschade in i ett hus i Saltsjöbaden. Ombord fanns en skräckslagen städerska som ingenting kunde göra, annat än se på och hoppas på det bästa. Hoppa av var inget alternativ. Ungefär så känns dagens ATG, man skenar förarlöst utan att någon tycks veta vart det är på väg och hur man stoppar det. Ombord befinner sig befälhavare Skarplöth som bara undrar vilket som kommer att ske först. Att han hoppar av eller att man kraschar...



För en utomstående verkar det som att alla problem började när man släppte in utlandet i giriga försök att maximera omsättningen. Efter det har sedan allmänhetens förtroende naggats i kanten genom diverse skandaler som tex Sydafrikaaffären där spelarna lämnade in system med bättre villkor än oss svenska medtävlare. Andra skandaler som att man kunnat spela under pågående lopp och förra veckans uppseendeväckande 19-miljonersfadäs med Churchill Downs i huvudrollen har inte bättrat på förtroendet. Att inte de spelare på Östersundstravet som passade på att lira till fetoddsen som gavs får ut sin vinst är en stor skandal och något som ATG borde skämmas över.

Samtidigt laborerar ATG med olika spelformer, framförallt på onsdagar, där "alla" tycks vara överens om att dagens utformning är skit. Min åsikt är att det är definitivt skit för banbesökaren, men för tv-tittaren är det säkert en delikat meny som serveras, om man bara skippade att saxa loppen. Låt Solvalla sköta hela travdagen istället.

Jag tycker att det var synd att man tog bort "Endast V7" på V75, då det var småspelarens vän, tvärtemot vad ATG hävdade som ansåg att det var storspelarna som var anledningen till att det togs bort. Jag lirar V75 för blygsamma 200 kronor, och med alternativet "Endast V7" så blev det ibland några tacksamma tusenlappar extra in på kontot. Nu blir det antingen några tior extra eller jackpot när man lyckas sätta sjuan. Detta har inneburit att jag lagt V75 på hyllan och istället spelar Svenska Spels Bomben istället, ett spel som i sin utformning påminner om travets streckspel och där det endast ger vinst om du får alla rätt.

För betydligt utförligare läsning om ATG och deras problem rekommenderas den utmärkta spelsidan Gamblers Vardag.

¤¤¤

Travfunktionärerna har ju varit på tapeten på senare tid, och det har varit uppe i bloggen hur jag tycker att man ska hantera bemanningen. Det kan ju dock vara bra att ha i bakhuvudet att varje företag och organisation har den personal man förtjänar. Travsporten lägger nästan inga pengar på rekrytering eller utbildning, utan folk hämtas enligt metoden "bekantas bekanta" och lärs upp av dessa också. Inte sällan är det människor utan travbakgrund utan mer av "lite mer intresserad travpublik" som rekryterats, särskilt de som inte jobbar på stallbackssidan. Med en mer professionell rekrytering och mer spetsad utbildning så kan man givetvis få en annan standard på funktionärerna, och då även kunna ställa helt andra och högre krav på de avlönade. Men då måste både ST och travsällskapen öppna plånboken också. Kvalitet kostar, det kommer man aldrig ifrån.

¤¤¤

Även om lokomotivet ATG har jätteproblem för dagen så har nog aldrig standarden på själva travsporten varit högre? Vi är vana vid att se läckra topphästar från storloppen i tv, men även de lopp som vi serveras på vardagkvällar är ofta actionfyllda, med fina välmående hästar, körda av några av världens bästa kuskar och omhändertagna av de bästa och mest omsorgsfulla hästskötarna i världen. Hästarna får dessutom en god start av seriösa uppfödare och skolas in av högkaratiga travtränare. Det bör vi vara stolta över. Det är lätt att glömma bort i vår jakt på pengar och siffror...

Månprinsen A.M./ Gunnar Melander. Ord är överflödiga för detta eleganta ekipage!


torsdag 11 september 2014

Dags att pensionera Nahar?

Jag förstår att frågan är provokativt ställd. Men lugna ner er, så ska jag förklara hur jag tänker. Nahar har gjort en fantastisk resa. Från Boden i norr (Petter Lundberg), ner till Halmstads Petri Puro, sedan via Håkan Eriksson och Per Lennarsson för att slutligen nå sin senaste och antagligen sista tränardestination hos Robert Bergh på Bergsåker. Trots att det känns som att han varit med oss i en evighet så har han faktiskt inte gjort fler än 86 starter i sitt nioåriga liv, det är inte särskilt mycket. Många av dessa starter har dock gjorts i absolut tuffaste miljö, och där kan man ju inte starta vecka efter vecka...

Efter att ha sett Nahar göra en bra prestation på Bergsåker igår, där Nahar gick 1.12.9/2140a så kan det kanske kännas som en utopi att pensionera Love You-sonen? Vem skulle inte glädjas åt att ha en starthäst som bara hittills i år tjänat 1.2 miljoner kronor och gör sådana tider på hösten? Men jag måste samtidigt vara ärlig, den Nahar vi såg igår är inte den Nahar vi sett de senaste åren. Han hade aldrig släppt förbi sig Labero Broline under några omständigheter. Kortspeed, säger nu någon? Men glöm inte att Nahar faktiskt växlade ner en Elitloppsfinal på speed för bara några år sedan. Så visst kan han springa fort om han bara vill...

Jag tänker inte ta ifrån Nahar någonting, men jag tror inte att varken Robert Bergh eller ägarna Sedin vill se Nahar bli en snabbloppsslitare i vardagslopp. Hästen kan säkert tjäna någon miljon även nästa år, men vill inte hästen längre så tror jag inte att kretsen kring honom kommer att säga emot, utan låter honom få vara en glad pensionär. Nahar har gjort alldeles för mycket för dem och för oss som älskar trav, och varken Bergh eller Sedin behöver pengarna för att få tak över huvudet och mat på bordet...

Just bröderna Sedin kan nog känna igen sig i mitt resonemang? De är ju själva världsstjärnor inom hockeyn, och har inte så mycket kvar att bevisa. Den dagen de känner att motivationen som hockeyspelare tryter, så har jag svårt att se att de ändå fortsätter och lirar hockey på Division 2-nivå bara för sakens skull. Nej, de lär vilja vara med på elitnivå eller inte alls. Precis som Nahar.
Men egentligen är det bara Nahar själv och en enda människa som kan besvara frågan om Nahars framtid, och det är tränaren Robert Bergh. Och jag lovar att även han tänker så att det knakar just nu...

tisdag 9 september 2014

Brutalt överraskad av Reijo

När den närmast osannolika nyheten om att Reijo Liljendahl med omedelbar verkan sagt upp sig från sin arbetsgivare Stig H Johansson kom så frågorna i mitt huvud. Efter flera decennier som en viktig kugge i ett av världens framgångsrikaste travstall, och med en position som nästan varenda travintresserad skulle kunna offra en arm för.
Positionen som Sir Henrys högra hand.
Varför....får vi nog aldrig veta, och det har vi heller inte med att göra.
Vad...ska Liljendahl göra nu?
Hur...ska han klara sig på egen hand?
När Reijo sedan berättade att han skulle bli sin egen, så var jag ärligt talat skeptisk. Vem ska lämna häst i träning där? Det är ju Stig H som varit den stora kraften på Stora Alby. Vad blir det för hästar? Gamla avdankade trashankar och snabbloppare att sitta och transportera på vardagkvällar för att starta i 15.000-kronorslopp? Men OJ så fel jag hade!

Med blott 78 hästar på träningslistan ligger Stall Reijo Liljendahl på elfte plats i den svenska tränarligan, med drygt åtta miljoner kronor intravat till hästägarna hittills i år. Klassen på materialet höjs allt eftersom, och snart börjar de första hästarna som man format själva sedan de var knattar att starta. Omsorgsfullt inkörda och upptränade på Julmyra utanför Heby av Mikael "Hoss" Johansson brukar unghästarna var lika lätthanterliga och lyhörda som snabbloppare. De går att köra på lillfingret med en katt på axeln...

Elva av de 78 stallkamraterna har tjänat över miljonen, och där noteras hästar som Canaka B.F., Finally Famous, Lindys Jersey Boy och den framtida elitloppsvinnaren Brad de Veluwe, en häst som jag gillar skarpt. Men snäppet än värre är nog Fire to the Rain, denna vrålsnygga spurtkanon är nog den stora guldtackan i stallet på Julmyra. Och att stallet kommer att klättra både till hästantal och uppåt på topplistorna känns ganska givet efter den anmärkningsvärda kanonstart man haft.

59-årige Liljendahl har även "förändrats" i sin hållning till media och allmänheten. Han är numera relativt talför, men framförallt så är han tydlig. Inga rökridåer där inte. Dessutom så är stallets sätt att sköta informationen via Twitter föredömlig.

Jag var orolig för att Reijo skulle stå sig slätt utan Stig H Johansson.
Tänk om det visar sig vara tvärtom?
Garvar hela vägen till toppen...

söndag 7 september 2014

Poochai made it happen!

Vilken derbydag!

Som lokalpatriot, född, uppvuxen, boendes och förmodligen även i framtiden begravd i Örebro, så konstaterar jag att Åke Lindblom sparkade igång derbydagen med att spåra runt om med A.Hannibal. Det är verkligen en bedrift att lotsa hästen över miljonen insprunget, och han kan säkert tjäna lika mycket till? 100.000 kronor var det värt idag.

Spark Rick, uppfödd av Rickard Berglund i Vintrosa, ledde även han runt om, precis som många andra vinnare på jägersroovalen. En bana som verkligen skulle tjäna på att byggas om och förlängas till en 1400-meterskropp. Spark Rick kan dock vara mycket nöjd med sin form för dagen, han ser stark och närmast oslagbar ut när han får sköta sig själv i spets över kort distans. Som en explosiv kenyan ungefär. Han kommer att tjäna fina pengar även framöver, men bör nog bredda repertoaren om han ska kunna kliva genom klasserna. Det håller inte att småskena i Brons och Silver...



Derbystoet blev en repris av Stochampionatet då Neona Princess ledde hela vägen för sin tränare Peter Untersteiner. D'One förlorade loppet redan i spårlottningen då hon tvingades ta ett spår utvändigt om Neona, vilket betydde att hon inte kom förbi denne från start och fick nöja sig med rygg ledaren med gott om oförbrukade segerkrafter som tvåa. Upphaussade Darling Boko höll bra till tredjepriset efter en småjobbig löpning. Neona Princess förmåga att öppna och vara lätt att moderera har gett dottern till underskattade Gigant Neo flera sköna miljoner på kontot. Många hade nog räknat med en avkomma till Gigant Neo som vinnare till Derbystoet, men då i form av Amazon Am...



Segern till Bergsåker! Foto: Håkan Persson
Vilken otroligt dramatisk Derbyfinal vi fick se! Mantorps Ivar Sånna var heroisk som fick mala utvändigt om Archangel Am, som tröttnade och kastade sig i galopp i sista kurvan. Ivar Sånna såg ut att gå mot segern när Örjan Kihlström visade varför jag och andra med mig anser honom vara världens vassaste kusk då han bakom Poochai sluggade hem Svenskt Travderby knappt men klart efter en resa mestadels i andra par utvändigt. Den helamerikanskt stammade Poochai, efter Ray Schnittkers stjärna Make It Happen, gav alltså Svante Båth dennes allra första Derbyseger, men troligtvis inte den sista. Även tredjeplatsen gick till Båth i egenskap av tränare till Västerbo Fantast. Segertiden för Poochai det nya svenska rekordet 1.12.3/2640a. Poochai vann ju även Kungapokalen så att utnämna honom till Kullens Kung så här långt är ju inte särskilt vågat...

Örebrohoppet Sauveur var inte som bäst för dagen och galopperade dubbelt, och även värmningsrapporterna skvallrade om en mindre bra dag för Sauveur.

lördag 6 september 2014

Han gör skäl för sitt namn, Magic Tonight

Trav och galoppsporten är sporter som verkligen har allt, åtminstone nästan allt som man kan önska sig av tillvaron. Jag uppskattar även andra sporter som exempelvis hockey och fotboll, men just hästkapplöpningar är de mest mångfacetterade och så nära den kompletta sportupplevelsen du kan komma ur publikens synvinkel.

Du har spänningsmomentet. Ett dussin råbarkade, eleganta, starka, muskulösa, glänsande, frustrande och tunga atleter som mäter sina krafter, både de mentala och de fysiska. Sida vid sida slåss de om att få skära mållinjen först till publikens jubel eller förtret. Du har den andra sidan av spänningsmomentet, det att pengar kan satsas och vinnas, som ger ytterligare en dimension till spänningsmomentet. Du kan bli löjligt rik samtidigt som du njuter av hästsport.
Lägg därtill det estetiska, hästar är otroligt vackra, kraftfulla djur som du kan njuta av utan att lira en spänn, du behöver inte ens se loppen, det är fascinerande nog att se dem i de lugna tempon de rör sig i uppvärmningen och inför loppen. En fröjd för ögat. Samspelet mellan häst och kusk är också en fröjd för ögat, ett ömsesidigt förtroende som måste fram för att ekipaget ska nå framgång. Här är galoppsportens ledvolter något som jag verkligen gillar, där man kommer ekipagen nära. Eller Meadowlands sommarpaddock.

Ledvolt. Foto från Svensk Galopp

Ytterligare en faktor som gör trav och galopp till en utmärkt mötesplats är att du kan ägna dig åt social samvaro under och mellan loppen. Går du på fotboll, så kollar du matchen och kommenterar lite i halvtid. På travet så snackar du med polarna mellan loppen. Man tar igen vad som har hänt sedan sist med jobb och ungar, samtidigt som man försöker komma fram till vinnaren i loppet som just ska gå iväg. Du kan ta en kaffe, en öl, en korv eller en köttbit och bara må bra i goda vänners lag. En perfekt umgängesform för den som önskar vara social. Och lika bra för den som inte vill vara social, det är ju många av oss som går in i en liten egen bubbla när vi kommer till travet. Just den sociala biten är viktig för många av oss som väljer att åka ut till banan, och här kan jag inte låta bli att tycka att det är så väldigt dyrt att äta och dricka på våra travbanor.

Sedan har vi hela spektrat av kunnande och intresse. Det är upp till var och en hur mycket energi och engagemang man vill lägga på att läsa, se och lära om trav. Fem minuter i veckan, det är inga problem. Eller hela stamboken och Mack Lobells stamtavla i nio led bakåt? Ja, det är helt upp till var och en, inom travet finns plats för alla.

Visst finns det mycket som skulle kunna vara bättre, men det finns tillräckligt många olyckskorpar som kraxar ändå, och jag vill lyfta fram att vi har en fantastisk fin sport att visa upp i Sverige. Säljer "vi" in totalupplevelsen till folk utanför?



På tal om vackra hästar så är jag verkligen svag för Magic Tonight! Hans utstrålning och rörelseschema får mig att må så gott inombords som jag inte har gjort sedan Mack Lobells dagar. Sonen till avelsmatadoren Andover Hall är lite utlämnad till turen med tanke på bakspåret i dagens Gulddivision, Birger Bengtssons Minne 2014, men det ska inte hindra mig från att njuta av hästens majestätiska uppenbarelse. Hur är det ens möjligt för travgudarna att skapa en häst som rör sig så magiskt vackert? När Magic Tonight borrar ner huvudet i 1.10- fart och liksom sveper över travbanan...

http://breederscourse.com/

Knäpp på tv:n redan till lunchtravets lopp 3, start klockan 13.25, för att se finalen av tvååringsserien Breeders Course med 450.000:- i förstapris. Innerspårets Mister J.P. travade senast nytt svenskt rekord via 1.13.4/1640auto så ansträngningslöst så att det nästan såg ut som att sonen till den tyvärr alldeles för tidigt bortgångna Taurus Dream var på väg till hagen...

¤ ¤ ¤ ¤ ¤

Greven av Gothem
Idag för exakt 50 år sedan föddes Lars Tomas Johan Nilsson. Eller Thomas L Nilsson som det står i programmet. Eller "Sårken" som jag och andra kallar gossen med gotländskt påbrå. Som sprungen ur en travfamilj så var yrkesvalet knappast något val, utan pappa Otto visade vägen framåt utan att ta av det helstängda huvudlaget på sin yngsta son. "Sårken" skulle bli travtränare, så var det bara! Tomas är till vardags proffstränare på Örebrotravet. Naturligtvis så spenderar herr Nilsson sin födelsedag på Jägersro, fattas bara annat. Grattis "Sårken"!

fredag 5 september 2014

Funktionärerna - travets vardagshjältar

Ni ser dem ibland, men för det mesta är de osynliga. Ändå finns de där, men får oftast bara rubriker när något gått snett, när någon klantat till det. Travfunktionärerna. Alltid sanna hästentusiaster som mot en blygsam penning står där i ur och skur, i regn och blåst, och för all del, ibland även i solsken. Travet skulle stanna om dessa vardagshjältar beslutade sig för att unisont gå hem och lägga sig på sofflocket istället för att fara till travbanan.
Kamratskapen i funktionärskåren är en nog så viktig anledning till att många håller på trots blygsamma ersättningar och elaka förhållanden.

Förutom att de har hästintresset gemensamt, så har de även gemensamt att de allra flesta har vanliga heltidsjobb att sköta. Det allt mer utbredda lunchtävlandet ställer stora krav på välvilliga funktionärer, men framför allt välvilligt inställda arbetsgivare. Hur många kan verkligen lämna arbetsplatsen, bara så där? (Jag kan det inte). ATG/ST verkar ta för givet att man ska ställa upp och olja spelmaskineriet när helst det passar dem?
Till sin "hjälp" har de ett reglemente luddigare än sockervadd, hårdnackat ingrodda traditioner samt oförstående travsportsbevakare. Tex stenåldersföreteelsen voltstart, och möjlighet till dynamiska tolkningar av diskningssituationer gör det till ett svårt jobb. En fördel som travets domare dock har gentemot tex en fotbollsdomare är att man kan titta på repriser innan man offentligör det preliminära resultatet.




Varför skapar inte travsporten funktionärspooler? Om man hade en grupp huvudfunktionärer bestående av måldomaren, bandomaren, huvudstartern och ekipagekontrollanten, som ansvarade för ett geografiskt område med 4-5 banor, så skulle man kunna ställa högre krav på dessa. Dessa ambulerande funktionärer skulle komma utvilade till jobbet, det skulle bli enhetliga bedömningar (åtminstone inom varje område) och de skulle kunna utbildas mer frekvent för att kunna åstadkomma allt mer likartade bedömningar över hela landet? Kompetensnivån skulle höjas markant, och detta skulle i sig betyda större krav på de aktiva. Spel på hästar har för länge sedan sprängt tiomiljardersvallen, men funktionärsbesättningen har inte hängt med.
 
När man är en glad funktionär. Maria & Kicki.
 
Ibland höjs röster för att aktiva eller före detta aktiva ska ha en plats i måldomarnämnden, särskilt under V75. Jag förstår tanken, det handlar om "spelförståelse", och att kunna förmedla för de hästovana i nämnden hur hästar reagerar i vissa lägen. Att hästar inte är som bilar, där det bara är att gasa, bromsa och styra. Men trots allt så handlar det om kompetens i slutänden, att hitta rätt person, och då är det inte säkert att den personen är en ex-kusk. Om man är rädd för jäviga personer i våra nämnder så är inte före detta kuskar rätt väg att gå, för få människor har så många polare, och för all del även ovänner, som travkuskar. Här finns det verkligen risk för att beslut fattas på fel grunder. Välj personal med omsorg istället.
 
Tyvärr är återväxten klen bland funktionärerna. Det är svårt att få tag i ungdomar som är villiga att lära sig jobbet, och det har säkert med den nedåtgående publiktrenden att göra, att färre intresserar sig för travet som arenasport? Det är ju på plats på en travbana som intresset för själva sporten föds. Där det tänds en gnista, ett intresse och en önskan att få bli hästägare, körsven, tränare eller varför inte funktionär? Här har sällskapen en utmaning framför sig...

Avslutningsvis. En kul anekdot från funktionärslivet: Startpersonalen sitter och fikar i sitt lilla krypin, när speakern annonserar att det är en minut till start.
- Nu måste vi skynda oss, hojtar någon.
- Varför det? De kan ju inte börja utan oss...