onsdag 22 oktober 2014

Yonkers International 2014- wow!

På söndag morgon klockan 02.50 svensk tid (glöm inte att ställa om klockan först) så smäller det! De flesta av de bästa som världen har att erbjuda i snabbloppsväg ska mäta sina krafter på 800-metersbanan Yonkers Raceway strax norr om Manhattan, NY. 2011 meter ska avverkas i kampen om en prissumma på $250.000, där vinnaren som brukligt tar hälften.
Åke Svanstedts Sebastian K gör sin debut på kort bana, och ska bevisa att det senaste, lite bleka loppet på The Red Mile var en tillfällighet. Eller har jänkarna avslöjat hur man besegrar Sebastian? Genom att ha ögonkontakt in på upploppet och inte släppa några längder. Kort sagt, att stressa Sebastian K...

Commander Crowe ska bli oerhört spännande att se. Med sin briljanta kurvteknik är han gynnad av den korta banan. Och med världens kanske bästa kusk, Örjan Kihlström, i förarstolen så känns innerspåret mycket lyckat på förhand. Kanske har anpassningstiden varit lite väl kort för Commandern, han har ju bara varit någon vecka på White Birch Farm i New Jersey, två timmars resa från Yonkers. Å andra sidan så har Commandern varit på resande fot nästan hela sitt travliv, mer resvan pålle än den charmige fuxen finns näppeligen...

Ett av årets intressantaste lopp kryddas med Arch Madness, Kanadas vinstrikaste sulkyhäst genom tiderna. Och travdrottningen Bee A Magician får sitt elddop i världseliten liksom Archangel. Så det finns all anledning att vara vaken för detta race. Övergången från sommartid till normaltid gör att du ändå får sovmorgon på söndagen...

Fotnot: Bilden på Commander Crowe är från www.traverik.se.

söndag 19 oktober 2014

Revansch för "Professorn"?

Stig H Johansson-tränade Emmett Brown, döpt efter den smågalna professorn i "Tillbaka till framtiden"-filmerna, har tjänat 296.000 kronor under sin första tävlingssäsong. Ändå så har Muscle Hill-sonen hoppat bort betydligt mer pengar än så. Jag tänker då på galoppen i finalen av korta E3 och galoppen som stenklar i kriterieuttagningen. Ungdomligt oförstånd får hållas ansvarig för dessa fadäser. Men kanske kan han i säsongens slutskede få sin efterlängtade och välförtjänta revansch?

Emmett Brown var nämligen den treåring som imponerade mest på mig i dagens semifinaler till Breeders Crown, vars finaler avgörs den 2 november på Eskilstuna. Emmett ledde varje meter av sin semifinal och segern var kassaskåpssäker och ohotad, lägg därtill att han verkade obrukad på segertiden 1.13.7. Vid finallottningen fick Erik Adielsson välja spår först och valde då innerspåret, och jag anar att tanken är att Adielsson tror att han kan hålla upp spetsen? Väl där är han och Emmett definitivt ekipaget att slå.

Emmett Brown kördes in, skolades och tränades fram till start av Örebrotravets Per Fromell , denne pålitlige och ständige leverantör av fina unghästar. Äger gör Stall Kennys Andelshästar 34, och för den dagliga omvårdnaden står Riikka Eskonniemi.

Fotnot: Arkivbilden på Emmett Brown är från www.traverik.se.

Triss i pallplatser för Kenneth

Kenneth L.T.Nilsson är lika gammal som det år han är född, dvs 57, och även om gångstilen numera påminner rätt rejält om Zeb Macahans så är han fortfarande i hetluften som tränare. Nilsson har blott fyra hästar på träningslistan, men hela 75 procent av stallet luftades igår och samtliga tog en pallplats. Cinnamon Prince knep en tredjeplats för Ulf Ohlsson på Kenneths hemmabana Örebrotravet, innan färden styrdes mot Åbytravets kvällstrav. Där ordnade halmstadslärlingen Johan Svensson en seger med Superman Tour och en andraplats för Supermede.
Superman Tours seger var stallets sjätte i år på blott 27 starter, och det ger en segerprocent på hela 22 procent. Inte alls illa.

Kenneths bakgrund är välkänd där både pappa Otto och Kenneths härliga mamma Ingrid vunnit lopp, precis som lillebror Thomas som även han är tränare på Örebro. Lillasyster Lotta var inte heller hon oäven som kusk, med en handfull segrar. Familjen Nilsson låg ju bakom derbyfinalisterna Winda Essie och Glory Wej, samt även topptravaren Peter Wilson, för att nämna några av de mer kända.

Kenneth LT Nilsson

fredag 17 oktober 2014

Trav på plats - rena rånet

Att umgås över en matbit, en fika eller en öl på en travbana i konungariket Sverige är oftast groteskt dyrt. Ingen särskild bana i åtanke i detta inlägg, för övrigt. Helt vansinniga priser till vardags lyfts till ännu värre nivåer när V75 ska köras. Och jag kan inte förstå varför!? Det kan ju inte vara ett särskilt bra sätt att locka, och framför allt få folk att återkomma till travbanorna? Det är ju inte konstigt att folk väljer att följa travet hemifrån, då kan de ju köpa in eget att äta och dricka, och lägga mer pengar på själva liret, som ju är det väsentliga för de flesta som besöker en travbana. Det är väl bara att inte förtära något, kanske någon läsare invänder? Jomenvisst, det är bara det att en travdag är väsentligt mycket längre rent tidsmässigt än exempelvis en hockey eller fotbollsmatch. Så något behöver de flesta i magen under tiden. Och de flesta måste betala ur egen ficka.

I många år har priserna kritiserats, men jag har aldrig varken hört eller läst en travbana eller travkrögare förklara eller försvara skinnandet av publiken. Det bara fortgår, utan att granskas av varken media eller någon annan. Som någon slags naturlag. Kan ingen ansvarig sätta ner foten? Problemet är nog att de ansvariga tillhör gratisätarna i VIP-rummen, och således inte ser prispiraterna som något problem? Ibland undrar jag om banorna innerst inne vill att det ska komma publik, eller om de bara tycker att vi är besvärliga? Stanna hemma liksom...

Jag läser ibland att "vi alla har ett ansvar för att rekrytera travpublik".  Hur sjutton ska jag kunna locka med mig nya travintresserade och fortfarande kunna se dem i ögonen efteråt! Det är inte rimligt.

Imorgon går jag på hockey. Inte fan har jag råd att gå på trav...

tisdag 14 oktober 2014

Svampen Örebro - en nyetablerad klassiker

Svampen Örebro, Örebrotravets insatslopp för tvååriga travare är ett etablerat storlopp som ändå inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. I Sverige anses det inte riktigt "fint" att starta tvååringar, utan tränarna tycks vilja invänta den magiska Nyårsnatten då alla tvååriga travare fyller tre år innan man debuterar sin unghäst. Som genom ett magiskt trollslag av Harry Potter blir då tvååringarna över en natt mogna, kloka och startklara. 
Är inte det magi, så säg...

Svampen Örebro har dock fått en rivstart med vinnare som topptravarna Dreams Take Time, Denim Boko och Tumble Dust. När den sistnämnde vann loppet år 2012 så var det en härlig samling individer som mätte sina krafter, hästar som närmast påtagligt skulle komma att prägla kullen född år 2010. Förutom vinnaren Tumble Dust så kan den svenske derbyvinnaren Poochai (pojke på thai) och Witasps Cool Keeper nämnas. Örebrotravet har gjort en läsvärd genomgång av det startfältet, klicka här.

Det är glädjande att ATG väljer att lägga lördagens Svampen Örebro, med 471.000 spänn till vinnaren, inom V75. Klockan 15:38 rullar startbilen till årets upplaga, tillika V75-4, och banrekordet är dödsdömt. Noteringarna som ska slås är för ston Denim Bokos 1.14.0 och för herrarna King of the Moors 1.14.5. Thomas Malmqvist tränar nästan halva startfältet och jag väljer en av hans fem kelgrisar som min förhandsvinnare, nämligen Sucre, som får Johnny "Smoothfinger" Takter som assistent i jollen.

Anders Ström, Stall Courant har dock en uppfattning om att årets upplaga inte är delad som den varit tidigare. Han skriver så här på Facebook:
"Pasithea Face (Muscle Hill) och tre andra ston möter sju hingstar och en valack om 942.000 kronor i insatsloppet Svampen på Örebro, lördag.
Vi tycker att stona borde ha sin egen avdelning där de kör om sina insatser, plus de ev centrala medel som skjuts till (som då skulle delas lika mellan hingst- och stoavdelningen). Jämställdhet mellan könen kallas det och det borde även appliceras i Uppfödningslöpningen och Breeders Course."

Redan på fredagen kan den som är nyfiken och travintresserad lyssna till Svante Båth, som kommer till Örebrotravet för att berätta hur man ror skutan i hamn och vinner Svenskt Travderby. Nästan samtidigt är även Peter Untersteiner på Örebrotravet och berättar om sina oerhörda kliv från en man i mitten av tränarmassan till att bli en av de absolut bästa och mest intressanta tränarna i landet. Det känns naturligtvis både synd och märkligt att dessa två arrangemang krockar, men det kanske beror på att det är olika arrangörer?

Susanne Oscarsson
Familjehästen Dreams Take Time har just vunnit Svampen Örebro 2011,
och Susanne Oscarsson är så lycklig! Foto: Göran Abrahamson


söndag 12 oktober 2014

Pelle sätter ner foten?

Det är egentligen otroligt vilka framgångsrika travprofiler som fostrats på lilla Mantorpstravet. Både hästar och hästmänniskor. Ta till exempel de jämnåriga stallbackspolarna Per K. Eriksson och Jimmy Takter. Båda är de uppväxta på Mantorp, båda är de födda 1960 och de har även exakt lika många segrar i världens viktigaste travlopp, The Hambletonian Stakes.

Tre gånger vardera har de tränat fram vinnare till Hambot. För Pelles del handlar det om Prakas, Giant Victory och Alf Palema. Den sistnämnde hade för övrigt Jenny Göstasson som passhäst, syster till örebrotränaren Anders Göstasson.
Jimmy Takter kvitterade Pelles hamboledning tidigare i år då han själv lotsade tuffingen Trixton först över linjen. Tidigare har Takter även fått glädja sig åt segrar för Malabar Man och Muscle Massive.

Pelle Eriksson har ju även han varit i hetluften tidigare i år då han tränar V75-följetongen Royal Fighter, som Jennifer Tillman svingat först över linjen vid ett flertal tillfällen. Eriksson deläger även avelshingsten Symphonic Hanover, pappa till årets kriterievinnare Je T'aime Express.

Frågan är hur Pelle ställer sig till att Jimmy nu har kvitterat den hamboledning han haft i nästan 30 år? Kanske sporrar det honom att flytta tillbaka till USA för att återta ledartröjan i den interna mantorpskampen? Det är inte helt uteslutet i alla fall om jag tolkat signalerna rätt...

Fotnot: Bilden på Prakas är från www.traverik.se

fredag 10 oktober 2014

Härlig holländsk hästtatuering

Satt och "snackade" om hästtatueringar på Twitter ikväll. Det visade sig att en holländsk kvinna vid namn Jennifer Hills har en ovanlig tatuering och med ett synnerligen ovanligt innehåll. Tatueringen föreställer Breeders Crown-loggan, och innehåller förutom bläcket även askan av Jennifers numera avlidne häst Lilienstrauss, som för en tid sedan vann Breeders Crown i Tyskland. Så nu bär hon med sig sin häst vart än hon styr sina steg...

Thank's Jennifer for sharing Your story!

torsdag 9 oktober 2014

Roberts ambition försätter Bergh

Robert Bergh verkar inte vara någon vanlig kille. Jag känner honom inte, men är ändå en smula fascinerad av den 46-årige Bergsåkerstränaren. Han "stack ut" redan som lärling hos sin dåvarande arbetsgivare Åke Svanstedt. Och ett kvarts sekel senare så lämnar han fortfarande ingen oberörd...

Från lovande lärling till en bra tränare för att senare bli bland de bästa i Sverige. För att nu vara i en klass för sig i landet. Med blott 100-talet hästar på träningslistan så är det sannerligen en prestation att toppa tränarligan med drygt 22 miljoner kronor intränat hittills i år. De akterseglade konkurrenterna har betydligt fler hästar i träning, även om "Berghar'n" säkert har några till att ansvara för på andras träningslistor. Som kusk ligger Robert tia i riksstatistiken, men segerprocenten är osannolika 24.5 procent. Han verkar inte direkt nöja sig heller. Rykten säger att han letar efter större gård i södra Sverige, och han är redan etablerad i Frankrike. Förra veckan så köptes några fina ettåringar in på Lexington Selected-auktionen, så nu siktar Robert även på att gräva guld i USA. Lite lustigt att han hänger sin gamla chef Svanstedt i hasorna. Först som lärling, sedan som sverigeetta och nu i en amerikasatsning.

Det är en otroligt ambition och drivkraft han visar. Bara en sådan sak som att få ihop logistiken visar att man måste vara ett väldigt starkt arbetslag runt Stall Robert Bergh, för att få hjulen stt snurra. Nästan varje enskild individ i teamet måste vara sin egen arbetsledare om det ska funka, och funkar gör det ju uppenbarligen. Så det laget i kombination med ambitionen hos toppkusken och topptränaren Bergh ger honom alla möjligheter att nå framgång. Han kan ju även lära sig av Åke Svanstedts första år, vad som varit bra och mindre bra.
För oss som gillar amerikansk travsport så är Berghs satsning välkommen, för det betyder mer exponering i media. Det har ju varit väldigt torftig rapportering från Staterna tidigare, det har ju mest bara skrivits spaltmil om Frankrike i svensk travmedia, men med Svanstedts flytt till USA så har detta i viss mån förbättrats. Tyvärr har de andra framgångsrika travtränarna i USA med blågula rötter glömts bort, men även det kanske förbättras framöver?

Om jag tror att Robert Bergh kommer att lyckas i USA? 
Finns det ris i Kina? Har Påven krokig hand?


"Robert Berghsäker från Bergsåker". Foto: Erik Widen